SAGJÄVELN.
(C) 1994 - 1996 SCB & Coma



 
- Du for alltso endast dom du prikkade för, bra va?!?!?!!

SCB rynkade pannan okk sog ut att ha hamnat i djup fundering inför
detta uttalande. Efter nogra minuters meditation tykkte han sig ha
kommit fram till ett svar:

- Sjetabra, som dom sejjer i Smoland.

Coma ryckte bestört till, eftersom han slumrat till i ventan po 1 svar.
Han fann det best att inte göra annat enn att holla med, okk nikkade
derför ivrigt. Sedan sade han:

- Joru... liksom. Typ, men... okk sonnt.

Sedan komm en faan okk hellde cement in genom fönsteret, varpo hela
rummet fylldes med... ja... cement. Coma grabbade beslutsamt fast i
sin Amiga okk stövlade med raska, klafsande steg mot utgongen.
SCB vadade lite försiktigt efter. Snart komm de till dörren,
men den var lost. Cementen steg de glada gossarna nu till midjan.

- Vad ska vi jöra, va ska vi jöööööraaaahhhrrggrggghh!.... skrek SCB
alldeles skreckslaget, okk burjade hoppa upp okk ner i fasa.
Men cementen klibbade fast honom vid golfet, vilket gjorde att han
enbart kunde hoppa med ett ben i taget, vilket sog ganska fonigt ut.

- Stör mente! Jag tenkur, sade Coma bistert okk tittade po dörren.
Plötsligt verkade han ha fott en ide:

- JOO! VETU VAJA KOMM PO! skrek han i SCBs öra.

- Nei, beretta, berettaaaahh!! svarade SCB sorgset skrikande.

- Jo - vi jör soher - att vi tar okk trycker KONTROL-SE!
  Det brukar funngka för att fo stopp po pogramm man inte vill tjöra
  mera.

- Vaprataru nu omm? Det her er ju inket pogram, okk dessutom har du
  ju inte ens Amigan inkoppflad i nogot av dom veggutagen som nu er
  fullda med cement!!!!

- Nej, men jag har... DEN HAER!!!! mullrade Coma eftertryckligt,
och halade fram en sladd ifron ingenstans. SCB fann detta mukket
underligt, okk följde sladden med blicken. Den slutade mitt i tomma
luften. SCB svalde okk tjende paniken komma krupande ijjen. Han sade:

- Hurrudu, vafaan henger denna dera sladden der mitt i luften för?!?!

- Jag for strömmen derifron, sade Coma okk fumlade in sladden i
transformatorn, pluggade in dess andra ennda i Amigan okk trykkte po
den tjera ON-knappen. So gott som jenast tenndes den gröna lampan
bredvid ordet "POWER". Coma sog förnöjt po okk log.

- Skall du inte setta i en diskett, frogade SCB trevande, trots att
han fortfarande inte hade den blekaste aningen om varifron sladden kom
eller hur Coma kunde hitta den helt plötsligt, ungefer samtidigt som
cementen hade stigit dem till axlarna.

Men Coma bara log.

- Vad er hemligheten Coma?!?! frogade SCB alltmera desperat.

- Det er ingen hemlighet. Se nu ner jag trycker po Ctrl-C, skrek Coma
triumfatoriskt okk slog ned sina fingrar po knappkombinatsjonen.

Omedelbart stannade allting. Nej, stannade er fel ord, det bara slutade
att röra sig. Allt utom SCB, Coma, Amigan okk sladden hade upphört att
existera i rumtiden för att enbart existera i rummet.
Detta innebar tyverr att even cementen, som förut varit ganska lett-
flutande, nu antog en ohyggligt fast form kring de boda gossarna.

- OJ! sade SCB förundrad. Men nu sitter vi ju fast.

- Det kantje kan verka so för ett otrenat öga, sade Coma.
  I sjelva verket, förstor du, sitter vi inte alls fast. Det er bara
  allting annat som har fastnat omkring oss.
  Det enda som ennu inte rasat ur fas med rumtidsflödet, er vi,
  Amigan, sladden okk... hmm... brevberare.

- Brevberare! sade SCB bestört.

- Ja just det, verifierade Coma. Okk han er her nu.

- Vem?

- Brevberaren!

Som för att bekrefta Comas kraftfulla uttalande knackade det po dörren.

- Ja, vem er det? frogade Coma trots att han uppenbarligen visste det.

- Det er fron postverket, vi har ett stort paket till er okk ett litet
  paket... det er okkso till er. Sen er det ett mellanstort paket okkso,
  okk en kasse med lite kablar i. Det jikk inte ner i eran brevloda,
  liksom, so nu for ni ta emot det sjelf.

- Okaj! sade Coma. Venta en sekund bara!

- Hur ska du kunna öppna dörren, ner den er blokkerad av cement okk
  dessutom inte existerar i tiden lengre? frogade SCB.

- ...eh..va?..huh...

- Jamen, se det som en animatsjon. För att öppna dörren po ett snyggt
  sett behövs minst 150-200 frames vid full framerate, vilket jag
  förutsetter att vi har...

- Hallo! skrek brevberaren, det har gott en sekund nu!

- Venta nogra till, skrek Coma tillbaks.

- ...och eftersom tiden nu inte lengre tykks finnas...

- Tiden finns visst. Den har bara stannat till lite, invende Coma.

- ...so skulle det behövas en oendligt hög svepfrekvens för att visa
  animatsjonen. Okk det blir nog ganska svort.

- Ja, det kann du ha rett i... mumlade Coma efter ett par tiondelars
  fundering. Men vetu vad vi jör! Det er ju bara att fortsetta!

- Eh. Jaso?

- Ja. Fast jag for skriva det i blindo, jag har ju ingen scherm till
  datorn, menade Coma okk tryckte lite po tangentbordet. SCB kunde se
att han i tur okk ordning trykkte po tangenterna C, O, N, T, I, N, J, U
okk sedan po return. Men ingenting hende. Ilsket hamrade Coma tangent-
kombinationen en gong till, men tyverr med samma resultat.

- Jo... du Coma? sade SCB tvekande. Jag tror att det ska vara UE 
  istellet för JU po slutet... vad tror du?

- Det... det kan det inte alls vara! Det... GROOOWR!

- Hallo? sade brevberaren. Vad holler ni po med ejentligen?
  Ska ni ha era paket elle?

- JAAAA, ditt posthjon, skrek Coma hetskt ot den stakkars brevberaren,
okk sjyndade sig sedan att skriva tangentkjombinatschonen sosom SCB
hade föreslagit. Till Comas stora förtret hennde det nu nogonting.

Cementen började oterigen flyta, okk veggarna skakade okk mullrade
precis som förut. Coma skyndade fram till dörren, okk komm först do
ihog att den fortfarande var lost.

- FAAAN! skrek han, okk simmade lengs veggen till ett av fönstren,
ivrigt hollande Amigan över cement-ytan. Till hans gledje jikk
fönstret att öppna. Cementen vellde ut po gorden okk han sjelv sögs med
i strömmen. Med en kraftig duns rasade han ut po gorden, okk straks
efter komm SCB farandes. Brevberaren stog bredvid okk tittade
förvirrat po.

- Vad...vad jör ni? sade han efter en stund.

- Ingenting som du skall bry dig om, veste Coma okk tog ifron honom
paketen okk kassen.

- Du moste kvittera her po följesedeln, sade brevberaren med darrande
stemma okk höll fram en lapp.

- Det kan du jöra sjelv, skrek Coma. Var glad att vi inte stemmer dig
  för förargelsevekkande utseende.

- Huh...vae..neh... snyftade brevberaren, kastade sig upp po sin moped
okk knattrade iveg po landsvegen.

- Tur att han entligen stack, sade Coma. Vissa har alltso helt enkelt
  inte lert sig vanligt folkvett.

- Neeh, sade SCB insiktsfullt okk drömmande. Men vad er det i domma
  dera paketterna?

- Hjelp till att öppna dom so for du vel se, sade Coma okk började
riva okk slita i den papp som utgjorde det stora paketet.
SCB började tveksamt öppna det minsta.

- Hah! Visste vel det, sade Coma okk böjde sig ner för att plokka upp
nogonting ur paketet.

- Vad er det för nogonting? frogade SCB.

- En schjerm, sade Coma okk höll upp en stor schjerm.
  Nu slipper jag undra vad det er jag skriver po Amigan.

- Det var ju trevligt, genmelde SCB okk öppnade det minsta
paketet. Det her paketet innehöll en diskett, sade han sedan okk
höll fram en grön diskett utan etikett. Po den stod tekstat:
"Vuggothrak v6.7".

- Fo hit disketten, bad Coma.

- Vad er det po den? frogade SCB okk kastade den till Coma,
som ivrigt tog emot den okk tjörde in den i datorn, samtidigt som
han kopplade in scjermen.

- Jo, du förstor, sade Coma samtidigt som en kantig loggo framtredde
po schjermen, det her er ett jettefint pogramm. Man kan anvenda det
för att bli av med oönskad cement, okk lite andra saker okkso.

- Vaa? Oönskad cement?

- Ja - eller vill du kanske ha kvar cementen inne i huset?

- Ne, det kan jag vel inte posto...

- Nej just det, utmerkt! sade Coma okk fortsatte:
  Men det er hordvara till okkso. Den finns i det mellanstora paketet.
  öppna det okk je mig mojjen som er inuti.

SCB öppnade paketet. Inuti fanns nogot som sog ut som en cybrig
hortork, med flera sladdar okk olika uttag okk lite dioder.

- Her har du, sade han okk gav hortorken till Coma, som raskt pluggade
in den i parallellporten po Amigan.

- Titta nu! sade Coma okk sprang iveg med hortorken, som haddde en
mycket long sladd, okk höll den nogra centimeter ifron cementen, som
fortfarande rann ut genom fönstret. Sedan ropade han:

- SKRIV "DelObj(readobj(1))" OKK TRYCK RETURN!

SCB skrev, okk i detsamma som han tryckte return, försvann betongen.

- Men hur faan jikk det der till? frogade SCB.

- Jo, du förstor, alla föremol i universum har sitt eget
identifikasjonsnummer. För att kunna poverka ett föremol moste man veta
vilket nummer det har, okk det avleste jag med denna hera avlesaren,
sade Coma okk viftade med hortorken. Det er ungefer som i Real3D,
eller som 3D Studio om du jillar det bettre.

- Vado!! sade SCB chockat. Menar du att vi lever i ett rejtrejsings-
program?!?!

- Ja, i princip, sade Coma. Det sa jag ju dessutom förut.
  Programmet heter Vuggothrak okk detta er vertjon 6.7.

- Varför heter det so?

- Jaru... Varför heter inte du Njiemalekaloth istellet för SCB?

- Bra froga.

- Ja. Nu inser du kantje, att allting du ser omkring dig egentligen
  er vektorobjekt. Veldigt monga ytor förstos, okk veldigt smo.
  Vi er okkso vektorobjekt, men kopplade till AI-program som tror
  att dom er sjelvmedvetna.

- Jaso, so jag er inte sjelvmedveten menar du?

- Nej, okk inte jag heller, vi bara tror att vi er det.
  Vi er bra programmerade, förstor du.

- Vem er programmeraren do? sade SCB, som fortfarande hade lite
svort att tro po allt detta.

- Det er naturligtvis Gud, sade Coma.

- NEJ! NEJ! Detta kan inte vara sant. Du har ju alltid hatat religion!

- Religion ja, men det er inget religiöst i detta. Gud er ingen gud,
  om man sejer so, han er bara en vanlig pojk. Hans föreldrar döpte
  honom till Gud, men dom kunde lika gerna ha döpt honom till Fenpu
  eller Josecamedetrasklebuxlingens 2329,11.

- En liten pojk?

- Nej, inte so liten, han er ungefer i voran older.

- Hur kan dummingar ha dyrkat han i flera 1000 or, do?

- För att tiden gor mycket longsammare der han bor.

- Okk vart er det?

- I ett annat universum.

- Jaso. Förresten, hur har du fott reda po allt detta?

- Det stod i en bok hemma.

- Jaha.

- Ja, det var inte direkt en bok, mera som en tidning.

- Jaha?!

- Faktum er att det var en dagstidning.

- Eh...

- Men tricket er att lesa po rett sett. Jag leste bara vart 42:a ord,
och vips: Der fanns lösningen. Jag har nu insett allt.

- Vilken tidning var det?

- Det gor bra med vilken som helst, det er den slutliga tolkningen
  som er det viktiga.

- Jahapp. Vad ska vi göra nu do?

- Vi kan ju ta okk helsa po Gud.

- Han bodde ju...

- ...i ett annat universum, ja, men den her "hortorken" som du
  kallade den, kan anvendas till massa saker. Du for skriva in
  kommandot. Det er "OpenPort(1,2,readx(1),ready(1),1000,2000)".
  Parametrarna er: vilket universum man vill öppna porten till,
  hur monga dimensioner porten ska ha, okk sen koordinaterna
  för portens övre venstra hörn, jag har satt dem till att intreffa
  precis i avtjennaren po hortorken, okk sen bredd okk höjd po
  porten, reknat i millimeter.

- Haru sakt det, so. Sade SCB okk tajpade in kommandot.
  Genast framtredde det en svart rektangel framför dem.

- Varför er den svart? Er det natten po andra sidan? frogade SCB.

- Nej, men ytan tillhör inte denna miljö so derför slösas det ingen
  processortid po att berekna den.

- Ahaaa.... ska vi go igenom nu do?

- Javisst, sade Coma okk so klampade de in.

Kapitel 2:

- Men venta nu en liten stunn. utbrast SCB precis ner 78% av coma
  hadde fösvunnit in i den svarta porten. Resolut grabbade han tag
  i comas alltmer försvinnande arm, occ droge honnom ut ijjen varvid
  ett alldeles underligt jud hördes. det let ungefer som som ner en 
  mixer (mat) fylld med okokt potatiz & filmjölk sker ihop.

- Gwaah WWWWUROOOO h kemm...   hhhhhhhaaaaaahhhh POHHH. VAFAAN HOLLERU
  EJENTLIEN PO ME?!!! Du er ju för faan... dum... je faaan i o jör
  soder ijjenn! utbrast Coma ner han slutligen hadde hemmtat sig.

- Eh... faan... tyst! Talte SCB med streng röst, okc Coma tysnade
  jenast.

- Ja kom ba po en sak ba. fortzatte SCB. Ner du gröppze me dennadera
  hairdryer gluppen botta vi huse

- Jaaauuu....

- Tyzt! ... Jo do store i texten att do "försvann betongen."...
  men faan... de va ju cement!!!

- Eeh... vare...?      

- Jadevare, ok eftersom dat thingumabob was for CEMENT! so moste
  de ju betyda att all cementen er kvar i huse!

Med bestörtning i blikk vennde de sig mot hust okk tittade, okk till
deras stora fasa sogo de nu huru kaskader av CEmENT majestetiskt
vellde ut ur the haous.

- ... ... men... om all cemnt e kvar...sa Coma lite förbryllad,     
  hur komm vi do ut ur husae?
  
- Va?

- Jo ja sa: HUR KOMM VI DO UT UR HUSET? hojtade Coma till SCB.
 
- VA!?

- H.U.R  K.O.M.M  V.I  U.T  U.R  H.U.S.E.T  ?.?.? Skrek coma till
  SCB alltmedans han desperat försökte löta bli att tappa taget om
  den stora gran han för tillfellet krampaktit höll i sig i.

- VA SEJJERU ????????

- XX   XX XX   XX XXXXXX      XX   XX  XXXXX   XX   XX     XX   XX  XX
  XX   XX XX   XX XX   XX     XX  XX  XX   XX  XXXXXXX     XX   XX  XX
  XXXXXXX XX   XX XXXXXX      XXXXX   XX   XX  XX X XX     XX   XX  XX
  XX   XX XX   XX XX  XX      XX  XX  XX   XX  XX   XX      XX XX   XX
  XX   XX  XXXXX  XX   XX     XX   XX  XXXXX   XX   XX       XXX    XX

 
                   XX   XX XXXXXXX     XX   XX XXXXXX
                   XX   XX   XX        XX   XX XX   XX
                   XX   XX   XX        XX   XX XXXXXX
                   XX   XX   XX        XX   XX XX  XX
                    XXXXX    XX         XXXXX  XX   XX
 
 
              XX   XX XX   XX  XXXXX  XXXXXXX XXXXXXX    XXXXX
              XX   XX XX   XX XX    X XX        XX      XX   XX
              XXXXXXX XX   XX   XXX   XXXX      XX          X
              XX   XX XX   XX X    XX XX        XX         XX
              XX   XX  XXXXX   XXXXX  XXXXXXX   XX         xx
 
  Vrolade Coma för att försöka överrösta bakgrunds-bruset som hade
  vext till ett öronbedövande vrol.

- Blanda 3 Dl havregryn med 1 Dl sokker okk 3 Msk kakao okk 100 Gr 
  smör okk

- VAFAAN HOLLERU PO ME? Skrek Coma.

- Oooooh jeklar va du skriker... ja e fakktist inte döv.

Do upptekkte Coma att donet hadde upphört
 
- öh... jo... Vafan holleru po me? 
 
- Ja jer dej mitt fina rezeppt po sukklabollar, gott vaaa?
 
- Mmmmmm.... jette gott... Hummade Coma drömmskt. 
 
- Men de förklarar intu det fakktum att vi fakktist komm ut ut 
  huset utan nora som hellst lemmningar av cement po vora kleder,
  eller det oventade donet som nestan fikk hela komunen att
  remmna mitt i tu. Fortzatte Coma efter en stundz drömmande
  om de goda schokklad bollarna som inte fanns.

- Etj DET. Det va ju ba brevberaren.

- Brevberaren?

- Ja just de! Seru inte hur han sitter derbotta po kullen okk groter.

Sade SCB okk pekade nonschalannt mot kullen po vilken brevberaren
satt okk gret.

- Vafaan groter han för do? Tror han att han er non sotts sill eller???

Utbrast Coma kallt.

- Tja... me tanke po va du sa till honnom för en stunn zen so...

- Pöh! Jevvla lipis ba. fnös Coma okk tog upp noge fron marken okk
  kastade iveg det mot brevberaren, okk till Comas stora förvoning
  treffade förmolet brevberaren som fakktist satt mykke lonkt borta.

- öh? hur jikk de dera till????... unndrade Coma unndrande.

- Ja... Ja vet faan inte... ... men venta nu... Sa intu du alldeles 
  nyss att allt heromkring ejentlien ba e non sorts 3D proggramm?

- Joo... De stemmer bra de.

SCB funderade en liten stund till okk sprang so fram till Coma
okk tittade intensift inn i hanns ögon.

- Aaah! Nu vet ja vare e. De e ju ba non som har enndrat po 
  "Perspekktive Valju" i Camera01 & Camera02, D.V.S dina ögon.

- Naeee Fan. Va ska de va bra för?

- Inte vett vel jag. Men sto still nu, so ska ja fixxa till det.
  Okk je mej pekdonet du har i hanna.

Coma överrekkte motvillikt musen till SCB, som jenast pluggade in
den i en liten kontakt han hittade i comas underarm.

- Soja. Nu for du sejja till nere blir bra. Skalderade SCB okk 
  trykkte in venster musknapp okk drog musen hastit ot venster.

- GUAEEEEE! BHEEEEEEEENU WAAAAAAAAA! UYKKE! STOPP FöR FAAN, 
  tillbaka lite! Skaru sprenga huve po mej elle?

- Oj! Ursekkta. Sa SCB ursektande okk förde musen ot anndra hollet.

- Stopp!!! Bra nu!

- Ere bra nu?

- Ja de e bra nu.

- Eru alldeles seker?

- Jaaaa! Sluta schata.

- De e best att vi kollar i alla fall. Ta nu denna stenen okk kasta
  mot resterna av brevisen der botta po kullen.

Med berott mod tog Coma stenen & slungade iveg den mot brevsleparen.

- Den nodde ju inte fram ju! Utbrast Coma Antitriumfartat ner han insog
  att stenen inte ens komm halveks.

- Ne. ja vet.

- Men nu ere best att vi drar, innan gorillorna fron postverket kommer.

- Vafför kommer dom?

- Tja... de e vel inte direkkt laklit att förstöra brevisahr soder.

- De e ju klart. Men vatt ska vi dra?

- In jenom den svatta potten vettja.

- Finns den kvar?

- De e vel klart att den finns kvar! Varför skulle inte den va kvar?

- Inte vet ja... ja tenkte ba att... Etj faan! Sa SCB okk klammpte
  in i den svarta porten.
 
                                 SCHWOKKZ!
ÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛ
ÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛ
²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²
²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²
±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±
±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±
°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°
°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°
                                     ú
                                    ú³ú
                                  \  ³   /  Flick!
                             ú  ú  ú ³ ú  ú  ú
           ú   ú úÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ ú ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄú ú   ú
                             ú  ú  ú ³ ú  ú  ú
                                  /  ³  \
                                    ú³ú
                                     ú
°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°
°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°
±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±
±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±±
²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²
²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²²
ÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛ
ÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛÛ
                                SSSSSCHUPPM!
 
 
- ... 

- ... ..                       ...

- ...! ... ...

- ...

- PUUUHAEEEEEK!

- ...

- HUUUUUUUUUUUUUU... PPPPPP! OOOOooooooo...... Aj Aj AJ! ...
  ... Ouch... Ahh de va faanimej de kewlazte ja vatt me omm! Skrek SCB
  euforisk till Coma som mödosammt försökte stella sik upp.

- ... hh... Veste Coma klent. Men SCB lyssnade inte, utan han hoppade
  med glada vrol in i porten upprepade gonger.

- JEHOOOOOOO...        ...BAHEEEJJJJJ...     ...DUUUUBAH...      ...WOOOO...
  ...AAAAAAAAA...      ...WOONUUUUU...      ...PAH!

- Eh... Du bör no intu jöra soder. Sa Coma ner han enntligen hadde
  oterfott talförmogan.

- Vaddora?

- Me tanke po att kroppen fakktizt upplöses i sina minsta bestondsdelar,
  atomer, so finns det en överhengande risk att molekylstukkturen vid
  matrealizationen blir defekkt.

- Sowatt? Sa SCB okk hoppade in i porten ijjen.

- Ja... De e ju klart...  Etj... schit samma!

Ner so SCB hadde tröttnat po att springa fram okk tillbax jenom 
porten satte han sik po marken okk tittade sig förundrat omkrink, 
slutligen utbrast han:

- De se ju lika dant ut.

- Som vaddo?

- HEMMA!

- öh... Jaa... De jöre faan.

- MEN DET JöR DESAMMA FöR HAN E MIN SOLDAT. Sjöng do SCB.

- Huuup! Ggn... Vafan... Vafaan i hellvete jöru? Vafför schunnger du
  sonnadera jevvla songer för? Sa Coma förolempat.

- Ja va ska ja jöra do?

- Inte faan skaru sunnga iallafall!

- Nehe... Men faan ot de nu. Nu do?

- Vaddo "Nu do?"

- Ja va jör vi nu do?

- öh...    ...   ...Jajusdeja! GUD!

- Moste du anvenna sonna ord? dom jer mej höggzt otrevliga azzoziationer.

- Men va ska ja sejja do?

- Du kann vel sejja "The GFX Guru."

- Jaha.

So beslutade dom sik för att beje sik till GFX Gurun #1.

- Titta!!! utbrast Coma efter en stunndz vandrande. Der ligger det 
  en dörrmatta. Va kann de betyda?

- Tja... De betyder vel att det lite lenngre upp finnz en DöRR! 

- Jajevlar du! Der er de ju en dörr!

- Jo... Men vi komm inte hit för att titta po dörrar

- Dörr!

- Va?

- DöRR! Det er ba en dörr.

- Jadevetjavel. Freste SCB irriterat

- Om de ba finns en dörr so ska man inte sejja dörrar. fortsatte
  Coma i en mykket pedagogisk tonart.

- Ingen jevla gramatick nu va? Ja har fakktist zlutat zkolan!

- Schitsamma. Men va jör vi nu me dörra?

- Hmmmm... ... Vi kan vel öppna den!

- Jaa. Bra ide.

So gingo de boda gossarna fram till dörren okk öppnade den.

- Nuro? sa Coma unnrande.

- öh... Vi kan vel go inn?!

- Okkej.

Med fasansfullt mod togade de in jenom dörren. Men efter bara nogon
meter stannade de okk stirrade unndrande po den lilla sammling 
personer som stod der framför dom, so började dom plötsligt att med en
alldeles greslig stemma sjunga:

            
- DU SEJJER INKENTINK MIN TJERA LILLA PONNYH...  O.S.V


- WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
  AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
  AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
  RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRGHHHH!!

Skrek SCB & Coma panikartat okk rusade mot dörren. 

- Huuup...

- Boeh... VAFFAAN VARE DER? Vrolade Coma ner dom hadde kommit ut.

- Huuuuuuup... Pfaaaaaah.

- Tarej samman nu SCB!

- Gehhhhhhhhh.... BOOOooo... hehepp.. sob

- Ja ja vet att de va frukktansvert, men du moste försöka komma över det.

- Böhh, uuuh ja... de... de e brah... nuh...

- Sog ru vare va?

- Neeh. Men de va hemskt!

- Komm, lotom oss go herifron.

So vandrade dom skerrat vidare, men bara efter nora chilometer kennde
Coma plötslit hur det droppade nogonting po hanns hufve.

- HUUVHAJJ! GRU? Va ere somm droppar po mitt huve? Sa Coma okk tittade upp,
  men do föll det ner en inlaggd gurka rakt po hanns högra öga.

- Oajajaj! Utbrast han okk jikk vidare.

kort derefter kennde even SCB hur det började droppa noge po hanns huve

(-) Hmm... efter vad som hennde me Coma bör ja nok inte titta upp. tenkte han

Med ett överlegset smil gikk SCB vidare som om inket hadde hennt, men han
hann inte go sersillt lonnkt förren en stor 2-Kilos gurkburk treffade hanns
hufvud med en kraft som slog honnom medvetslös.

-----------------------------------------------------------------------------
                             KAPITEL 3, ELLER NOTT
-----------------------------------------------------------------------------

- ...grpllzz... sade SCB och rasade ihop i en liten hög.

- OJJ! genmelde Coma inför detta oanade hot, okk hastade fram till SCB som
log der i en enda sörja av inlagd gurka, glassplitter och saltlag.

- Mmm, sade Coma liksom för sig sjelv, det er ju sona her goda... varmed han
plockade upp en av gurkorna och började knapra po densamma.

Den hade en utsökt, förfinad, men ej alltför framtredande smak av den
stilfullt tillblandade saltlagen, en mild eftersmak av senapsfrö, för att
inte nemna den överraskande potagliga, inbjudande knaprigheten hos en gurka
av en sodan översvallande brodmogenhet, tenkte Coma och skulle just hugga in
po en gurka till, ner SCB gav ifron sig ett ljud liknande:

- ...hhrrröööö....

Coma kom att tenka po att det kanske inte var direkt helsosamt att fo en
2-kilos gurkburk i huvudet. Han sade manande:

- Ligg stilla! Det er en massa glasskervor her, po vilka du nog inte vill
  skera dig.

- Grlö?

- Ja just det. Venta so skall jag fixa det.

Coma glufsade i sig den andra gurkan och började sedan spana omkring po
den vidstreckta sletten efter nogot som skulle kunna hjelpa hans havererade
venn. Det fanns inte so mycket po sletten, mer en en telefonkiosk lite
lengre bort. Coma fick en utmerkt ide helt plötsligt.

- Jo, du SCB?

- Hh - pfff....

- Om du ligger kvar her och ventar, so skall jag go iveg och ringa ett
  samtal bara. Det blir vel bra?

- Aahhuuu....

Coma gick iveg till telefonkiosken. Han merkte att den inte var ett dugg
vandaliserad, vilket förvonade honom gravt, och even katalogen fanns kvar.
Detta förenklade starkt hans plan, vilken var att ringa nogot rengörings-
företag som kunde komma till hjelp. Han bleddrade raskt upp "rengöring" i
Gula Sidorna, men fann ingenting under "SCB". Detta irriterade honom
djupt. Men so fick han, som vanligt, ennu en jettebra ide:

- Jag tar och ringer ett SLUMPVIS utvalt nummer! Alla moste ju vara
  otmistone hyfsat bra po rengöring, so do kvittar det ju egentligen,
  och do sparar jag tid, och det blir nog even SCB glad ot!

Uppmuntrad av denna sin nya ide tog han och valde ut ett nummer och
ringde det. En uttrokad kvinnlig röst svarade:

- Johnny's Gatsopning AB, gomiddag.

- Ja hej... mitt namn er Coma och jag behöver hjelp med att fo bort en
  del glassplitter och annat skrep!...

- Och hur var adressen?

- Jaru, det vet jag sorgligt nog int-  Coma hejdade sig do han kom po
att det brukar sto vart man ringer fron i telefonkiosker. Her stod det
ockso. Coma fortsatte i förnyat tempo:

- Jo, det vet jag ju!

- Jaha, vad var det do?

- Fo se... "Ni ringer fron Eng #1358", stor det!

- Eng #1358, do skriver jag upp det... vill ni ha en Standard, en Deluxe
  eller en Super Deluxe?

- Vad er det för skillnad?

- En Deluxe er utförligare, men naturligtvis lite dyrare, och en Super
  Deluxe er samma sak fast do skickar vi den trevliga personalen, och do
  for ni dessutom en vaniljglass att eta po medan vi sopar. Sjelvklart
  er detta ytterligare lite dyrare, naturligtvis.

- Jamen det der sista loter ju trevligt, sade Coma, det er ju endo SCB
  som for betala.

- SCB? Vilken SCB? SCB Johansson eller?

- Skit i det. Men jag er inte so förtjust i vanilj, kan man inte fo
  en annan smak?

- Jaaa... jag vet inte riktigt... nu stor det ju faktiskt "vanilj" her i
  bestemmelserna och bestemmelser er ju faktiskt till för att följas.

- Jamen... började Coma, och kastade en blick bort mot SCB der han log
i det ganska kortklippta greset. Han verkade ganska illa medtagen, och
Coma tyckte det var best att skynda po samtalet.

- Hörrudu, sade Coma, nu er det so att jag verkligen VILL ha en annan
  smak en vanilj! Kan du försto det?!

- Jamen regler er regler och... men nu ser jag att ni faktiskt kan fo
  bestemma smaken sjelv! Men det förutsetter att ni veljer vort förmonliga
  helorsabonnemang med sopning varje torsdag - nu till extra logt pris -
  ni for 56 veckor till priset av 52!

- Jaso? Men jag behöver inte sopning varje vecka, det her er en engongs-
  grej! Och det er ganska brottom ockso!

- Jaha, men hur blir det do? Ska jag anteckna er för ett helor eller?

- Tja... knivigt det her... det er klart, jag VILL ju faktiskt velja smak
  sjelv... esch, faan, jag tar vel ett helor!

- So trevligt, skrek telefonisten, och ner vill ni ha er första sopning?

- Nu, helst.

- Do kommer det strax en bil.

- Tack skaru ha.

Coma slengde po luren och förvonades sjelv över hur trevlig han hade varit.
Han gick ut ur telefonkiosken och tillbaka till SCB, som nu verkade ha
kvicknat till en aning. Han rosslade svagt:

- ...hrrllff...ack...detta er slutet....

- Nej do, det er det inte, svarade Coma. Jag har ringt efter professionell
  hjelp ot dig, so nu blir det nog bra snart.

- ...grgghh...tjenner hur livet rinner bort.....uuuhh....

- Men SCB, du fick ju bara en gurkburk i skallen! Hur farligt kan det vara?

- ...jag...grlf...jag moste betjenna en sak...grihhhh...innan jag dör....

- Anstreng dig inte i onödan. De kommer nog och hjelper dig snart.

- ...pust...peh...rossl...jag ville egentligen aldrig ha en pc.....jag har
  alltid velat...host, host... ha en Amiga....hrrlpthrr....ahuuh....

- Det visste jag redan, svarade Coma med ett venligt smil. Men du skall
  inte dö, var inte orolig, sade Coma uppmuntrande.

Ett brummande ljud hördes i fjerran. Det let som en mindre lastbil som
nermade sig.

- Hurra! Nu er dom her, skalderade Coma inspirerat.

- ...gh...vilka?... rosslade SCB.

- Dom som ska hjelpa dig!

I det samma som Coma hade uttalat orden, kom en gul gatsoparbil körandes
över kullens krön och stannade vid de boda kamraterna med skrikande bromsar.
En medelolders man klev ur förarhytten och steg fram till Coma der han stod
vid den fallne SCB.

- Ursekta, er det ni som er Coma?

- Förvisso.

- Och ni hade bestellt en Super Deluxe Gatsopning, helorsabonnemang?

- Förvisso det ockso.

- Ska vi ta betalningen först, kanske?

- Kanske det, kanske, sade Coma och började leta efter SCBs plonbok.
  Men han hade uppenbarligen glömt den hemma. Coma började febrilt fundera
  po hur han skulle kunna betala, och so fick han ennu en ide.

- Do blir det 38600 kr, sade mannen.

Coma grevde i sina fickor och hittade en gammal bussbiljett.
Den gav han till mannen.

- Her har du en check, sade han helt troverdigt.

- En check? sade mannen klentroget och tog emot bussbiljetten.

Han granskade den och sade efter en stund:

- En son her check har jag aldrig sett förut.

- Nej, det er en ny check.

- En ny check?

- En alldeles ny check.

- Huh, sade mannen, jag moste nog ringa huvudkontoret och froga om vi
  tar sona her checkar...

- Det behöver du inte alls göra, sade Coma.

- Inte?

- Nej, jag vet att ni gör det.

- Jaso?

- Ja just det.

Mannen verkade falla i djup eftertanke, och i flera minuter stod han med
rynkad panna och granskade checken och gav ifron sig smo hummanden.
Till slut lyste han upp och utropade:

- Men so bra, do slipper jag krongla. Ja, do var det vel bara att ta itu
  med sopningen do!

- öh du, en sak till var det... glassen.

- Ja just det ja! Förlot mig, det glömde jag!

Mannen gick till ett fack po bilen och öppnade det. Det visade sig vara
ett frysfack. Han grevde lite i det och sade:

- Vanilj, va?

- Nej, jag ville ju inte ha vanilj, sa jag ju!

- Vaa? Dom flesta brukar vilja ha vanilj.

- Men inte jag.

- Nehej, vad har vi do att erbjuda... sade mannen och rotade vidare i frysen.

- Jag skulle veldigt gerna vilja ha sardinsmak, om det finns.

- Va? Sardin? Det tror jag inte vi har kvar... jo, det fanns en kvar.

Mannen tog ut glassen, stengde frysen och gick tillbaka till Coma.

- Varsogod, her har ni er glass. Och nu - vart vill ni ha sopningen utförd?

Coma tog det mycket lugnt och avsmakade glassen innan han svarade.

- Mmmmm, en mycket god glass. Ja, det er vel mest ikring han som ligger
  her, som det skulle behöva rengöras... han sjelv ockso. Det fixar ni vel?

- Inga problem, svarade mannen och ropade: - Alfons! Kör igong maskinen
  och kör omkring lite!

Först nu merkte Coma att det satt en person till inne i förarhytten.
Denne startade motorn och even de stora borstarna po sidan av och under
bilen och framtill och lite överallt. De började rotera med en fart och
felldes sedan majestetiskt ner till gresets yta, alltmedan mannen
förklarade:

- Jojomensan, vi arbetar med en speciell sorts stolborstar som inte
  slits ut i första taget och...

Men sedan överröstades han av donet fron maskinen och borstarna, som nu
vispade upp en ansenlig mengd gres och jord fron marken. Alfons körde
bilen fram och tillbaka över SCB, som bara blev renare och renare.
Otminstone reknade Coma med det.

Efter en halvtimme eller so, stannade maskinen och borstarna felldes
upp. Det tog ett par minuter innan dammet hade lagt sig, och ner donet
entligen dog bort kunde Coma höra mannen avsluta sin diskussion:

- ...men som vid en konkret analys visar sig, otminstone skenbart, ha
  dramatiska influenser av Kant, vilket ockso impliceras av premisserna.

- Ja, jo, det er verkligt hepnadsveckande, sade Coma likgiltigt och
  kende obehagliga vibbar fron litteraturlektionerna i nogot som visst
  hade kallats "gymnasiet" en gong för lenge, lenge sedan.

- Nej, nu er det dags att oka hem och dricka kaffe, sade mannen, och
hoppade in i förarhytten. Bilen startade och strax var de borta.

Coma gick fram till SCB, som nu log po botten av en mindre senka,
mera implementerad i marken en ovanpo den, som förut.
Coma började fo en underlig kensla av att det kanske inte hade varit
den besta lösningen att bestella en gatsopare, och skyndade fram till
SCB, som log helt blickstilla.

- Hallo! SCB! Hur mor du?

Inget svar.

- Kom igen nu! Du kan inte ligga her och sova!

Coma tog ett redigt tag i det som var kvar av SCBs kleder, lyfte upp
honom ur det SCB-formade holet och stellde honom upp.
Men inte en rörelse, ingenting. SCB bara stod der, helt livlös.
Coma började fundera po att selja SCB som bokstöd eller filosofilerare
eller liknande, men so fann han po rod oterigen, som so monga gonger
förut. Han började sjunga, rett in i SCBs öra:

- JAG MöTTE LASSIE, JAG MöTTE LASSIE, OCH JAG SOG ATT GODHET FANNS.

Först merktes ingenting. Sedan merkte Coma en lett darrning i SCBs
venstra ögonfrans. Sterkt av detta fortsatte han:

- DIGGILOO DIGGILEJ, ALLA TITTAR PO MEJ, DER JAG GOR I MINA GYLLNE SKOOR!!

Kramper verkade fara fram genom SCBs sargade kropp. Han vibrerade
allt mer och hans haka skallrade. Coma fortsatte:

- TOLV TJUTRE NOLLFEM, JAG RINGER OM OCH OM IGEEEENN!!!!!! TJOHEJSAN!!!

SCB slog upp ögonen och allt var helt stilla för en sekund.
Sedan exploderade han i vansinnigt raseri:

- RAAAAAAAAAAAHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!! INTE PINKS!!!!!!!!! ROOOWWWWWRRRRRRR!!!
  GRRRRRRRRRRRRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAANNNNNNNNFFFFFFFRROOOOOOUUUYYYYYY
  YYYYYYYYYAAAAAAAAAHHHEEEEENENNNNEEENEEEEEEEEEEEEAAAAAAAAAOOOOOORRRGGGGHHH

- Hurra! Du lever! Det visste jag nog!

Men SCB svarade inte, utan sprang rasande omkring och slog vilt i luften,
och gjorde karatesparkar mot okenda fiender. Coma blev lite oroad av detta.

- SCB? Hur mor du egentligen?

- Grrrr, sade SCB flemtande och blev stilla för en sekund. Sedan var det
som om nogot föll po plats i hans huvud igen, och SCB verkade komma
tillbaka till sitt retta jag.

- Hhuh... vad var det som hende?

- Inget serskilt alls, svarade Coma.

- Ooo, vilken konstig dröm jag hade. Jag drömde att verlden bara var ett
  raytracingprogram, att du sprang omkring med en magisk hortork och
  trollade bort {cement|betong}, att du kastade en moj po en brevberare
  so han blev totalförstörd, att vi blev förflyttade till en annan
  dimension och att Staffan Westerberg var vor president.

- Det der sista drömde du nog, sade Coma, men resten intreffade verkligen.

- ...neh... det gjorde det vel inte?...

- Joo.

- Jaha. Men, varför er mina kleder so trasiga?

- Ja, det rokade vel henda ett mindre missöde ner jag försökte rengöra
  dig fron glasbitarna och gurkspadet.

- Lyckades det?

- Nja, du er vel tyverr lite impregnerad med gurkspadsdoft för ett tag
  framöver, men det gör ju ingenting, eftersom inlagd gurka er so gott.

- Heh? Suck, jag förstor ingenting lengre.

- Det gör inget - det er fullt normalt.

- Vad ska vi göra nu do?

- Ja, vi skulle ju helsa po Gu... neh, jag menade GFX-guru #1, förstoss.

- O ja, nu kommer jag ihog... det er vel best att vi for det överstökat.

- Just precis.

- Ot vilket holl er det? Allting ser ju likadant ut her.

- Likadant som vad do?

- Som allting annat.

- Ja, faktiskt, det er ju mest bara en massa gröna engar och sont skit.

- So vilket holl blir det?

- Jaa... vi kan vel prova att go iveg herifron.

Och so gjorde de det.

Det dröjde inte mer enn nogra timmar innan de oterigen började chenna
igen sig - de var tillbaka i trakterna av De Onda överraskningarnas Dörr.

- Hur visste du att den hette det? frogade SCB Coma.

- Visste vado?

- Att dörren hette det.

- VAD?!

- "De Onda överraskningarnas Dörr"!!!

- Det har jag vel inte sagt!

- Jo, det stog ju i texten!

Coma insog att SCB fortfarande verkade lida av sviterna efter gurkburken,
so han beslöt sig för att inte argumentera emot den stackars konvalescenten.

- Jomenvisst, SCB, det er klart att det stog i texten.

- Just det, sade SCB eftertryckligt. Men förresten, du menar vel inte
  att vi ska go in genom den hemska dörren igen?!

- Jo, det bör vi nog göra, jag har hört att GFX-gurun #1 skall finnas
  derbakom nonstans.

- Do... do er allt hopp ute.

- Nejdo, vi tar det bara lite mera försiktigt den her gongen.
  Vi kastar oss över folkmassan och oskadliggör den innan den kan göra
  nogon skada.

- Hur ska vi bera oss ot do? Vi behöver nog not slags vapen, eller i
  alla fall lite net och rep och snaror och fellor och...

- Ja ja, det blir nog bra. Vi kan ju go runt sjelva huset och titta lite,
  det kanske ligger nogonting i en sophög po andra sidan eller nogot,

mumlade Coma och trampade iveg mot huset. SCB trodde inte att det var
alltför sannolikt att det skulle ligga vapen och net i en sophög po den
andra sidan, men han hade heller ingen lust att marschera in och ensam
möta den sjungande folkmassan, so han följde med.

Ner de kom fram till huset merkte de att det redan stog en man der.
Han hade inte sett dem eftersom han stog och betraktade huset, strykande
sitt gyllene skegg. Han gav plötsligt upp ett bullrande skratt, och solen
lyste po hans kala flint. Ner gossarna var mindre en 10 meter ifron
honom kunde de höra hur han stog och diskuterade byggnadens utformning
med sig sjelv:

- Jah! Jaah, det er... ah! Ha ha ha! Tenka sig, att...jah, jaaah....

Coma tittade tyst po SCB. SCB tittade tyst po Coma, som inte ville
avslöja att de var nervarande. Om det verkligen var Gyllenskegg, vilket
de trodde, kunde det vara bra om de lyckades undvika honom. Coma kunde
alltso inte sega nogonting högt till SCB, so han försökte med tanke-
överföring:

*** SCB *** hallo SCB *** hör du mig SCB ***

Men SCB verkade inte reagera. Han bara stog och stirrade framför sig.

*** SCB! *** vi moste *** go herifron *** den der mannen *** er
mycket farlig *** förstor du ***

SCB tyckte sig höra nogonting, otroligt svagt, longt borta.
Vad kunde det vara? Han anstrengde sig noggrant för att försöka höra
vad det kunde vara:

*** kokos! *** vimur bergebröl *** nermanden *** i djupet trasig ***
förstukning ***

- Du Coma? sade SCB högt, vad er bergebröl för nogonting?

- Nej! Tyst! Faan! veste Coma, men det var försent. Gyllenskegg hade
tystnat och höll po att venda sig om. De boda gossarna stod som
förstenade av skreck.

- JahaJa... Och vad har ni för ursekt den her gongen do?
Frogade den skreckinjagande mannen i den gyllene skegget.

- öeh... jo... Det var en mycket ondsinnt persom som förledde vora 
sinnen... Började Coma och flyttade sig nogra steg bakot, bort fron 
den stora flinskallige mannen.

- MmmmMmh... Jah... Po so vis... Sade Gyllenstjegg och slet fram en
stor rödbrun anteckningsbok som han genast begynnte skriva i.
 ... .

.. 


.
Forts följ!
.. Nån gång.. Om vi får tid att skriva mer.. 

Tebax till PANIK-påsen!
Tebax till BRAINPage!